Rapport inifrån Moskva – opinionsinstitutets chef berättar på krypterad lina.
Levadacentret har sina rötter i det sovjetiska opinionsinstitut som bildades 1987, under Michail Gorbatjovs glasnost. Sedan dess har institutet överlevt både Sovjetunionens fall, Vladimir Putins maktkonsolidering och den ryska statens återkommande försök att begränsa oberoende samhällsforskning.
– Regeringen har försökt isolera den här delen av samhället, den här typen av organisationer och individer, så att vi inte syns i ryska medier. Det blir svårare och svårare att verka självständigt, inte minst ekonomiskt, säger Denis Volkov till EFN Finansmagasinet.
Sedan 2016 har Levada tvingats registrera sig som ”utländsk agent”. Bakgrunden var att en liten del av institutets finansiering, några procent, kom från utlandet.
Rysslandskännare som Maxim Aljukov, verksam som forskare vid University of Manchester, Bo Petersson, professor vid Malmö universitet specialiserad på rysk politik, Tomas Sniegon, docent vid Lunds universitet och Anders Åslund, som bland annat verkat som diplomat i Moskva, beskriver Levada som ett trovärdigt opinionsinstitut. Samtidigt pekar de på metodologiska och politiska problem som följer av att centret verkar inom Rysslands snäva och auktoritära ramverk.
Alla är dock inte övertygade om att Levada har ärliga uppsåt.
– Att kalla dem för utländsk agent är den perfekta täckmanteln för Kremlpropaganda mot västerländsk publik. Jag köper det inte, säger Oleksandr Sjulga, chef för den ukrainska opinionsmätaren Institute for Conflict Studies and Analysis of Russia (IKAR).
Utländsk agent sedan 2016
Levadacentret är ett opinionsinstitut med säte i Moskva och rötter i sovjetisk och rysk samhällsforskning från slutet av 1980-talet. I sin nuvarande form grundades centret 2003 och det leds sedan 2021 av sociologen Denis Volkov. Institutet betraktas fortfarande som Rysslands mest etablerade och oberoende opinionsinstitut. År 2016 stämplades Levada Center av ryska myndigheter som ”utländsk agent”.
Levada publicerar rikstäckande opinionsmätningar varje månad, bland annat om stödet för Vladimir Putin, regeringen, och kriget.
Levada har försvarat möjligheten att genomföra meningsfulla opinionsmätningar i Ryssland, men också medgett att det finns metodologiska utmaningar.
Levada citeras ofta av stora västerländska medier som den viktigaste referenspunkten för rysk opinion. Inte sällan görs en reservation om att opinionsmätningar i en auktoritär stat i krig bör läsas med försiktighet. Respondenter kan självcensurera sig av rädsla för repressalier och därmed minska mätningarnas tillförlitlighet.
– Det finns en skepsis, men av de befintliga ryska opinionsinstituten är det Levada som har bäst anseende i väst, samtidigt som det är klart att de präglas av den auktoritära kontext de befinner sig i, säger professor Bo Petersson.
– Levada är en tillförlitlig organisation, det är det korta svaret. Den svårare frågan är vad deras data med säkerhet kan mäta, men det har inte att göra med Levadas integritet, säger Maxim Aljukov.
Putins grepp om opinionen #
Bilden från Levadacentrets mätningar är att Rysslands anfallskrig mot Ukraina inte brutit Vladimir Putins grepp om opinionen. Det har snarare förstärkts. Samtidigt har rubriker om rysk opinion slagits upp stort i västerländska medier sedan vågen av ukrainska drönarangrepp tog fart under våren. Vladimir Putin uppges vara hårt pressad på hemmaplan.
Putin vet att han hänger löst
I slutet av juni publicerade det amerikanska affärsmagasinet Forbes en krönika under rubriken ”Vladimir Putins dagar är räknade”, där utrikeskommentatorn Melik Kaylan menar att presidentens saga kommer vara över inom tre år. Hänvisningar görs bland annat till att ukrainska drönarbombningar fått missnöjet att gro. Den brittiska dagstidningen Independents utrikesredaktör Sam Kiley är inne på samma linje och skriver: ”Putin vet att han hänger löst.”
Något västerländska bedömare ofta missförstår är dock sambandet mellan missnöje och politisk förändring i Ryssland, menar Levadachefen Denis Volkov.
Historiska händelser som påverkat förtroendet för Putin
1999/2000: Andra Tjetjenienkriget inleds
2014: Invasionen av Krim
2022 (februari-mars): Fullskalig invasion av Ukraina
2022 (september-oktober): Partiell mobilisering
Majoriteten i den ryska befolkningen saknar personlig uppfattning eller åsikt om utrikespolitiken, säger han. I stället är det berättelsen som dominerar i statliga medier som blir den rådande. Det i sig speglas också i befolkningar i andra länder, enligt Denis Volkov, men det finns en skillnad mot öppna länder i Europa. Rysslands statliga propaganda och censur gör den offentliga ryska debatten betydligt smalare.
– I Ryssland ägs eller påverkas de stora medierna av staten. Eftersom det inte finns någon större debatt i medierna så blir mångfalden i opinionen svag, säger Denis Volkov.
Påståendet om frånvaro av åsikter får stöd av sociologen Maxim Aljukov, som citerats av flera stora internationella medier om Rysslands invärtes dynamik under kriget. Han menar att det över huvud taget är besvärligt att utröna vad ryssarna egentligen tycker och att västerländska medier pendlar mellan ytterlägen. Den ena sidan behandlar opinionsmätningar som ett genuint uttryck för den allmänna stämningen och attityderna till regimen, den andra avfärdar dem eftersom regimrädsla kan få människor att dölja sina verkliga åsikter.
– Båda synsätten missar att många ryssar faktiskt inte har en fast åsikt. Efter långvarig osäkerhet och repression formas svar ofta i stunden, beroende på vem som frågar och vad som känns säkert att säga. En stabil siffra kan därför dölja en mer flytande och formlös opinion, säger Maxim Aljukov.
Putins stöd steg med kriget #
Vad avser den ryska presidentens förtroendesiffror har Levada gjort mätningar sedan långt innan Vladimir Putin tog över ämbetet. Inför den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 hade 63 procent av befolkningen förtroende för presidenten i Levadas mätningar – en osedvanligt låg siffra. Efter kriget steg de sedan snabbt, enligt ett välkänt mönster. Effekten känns igen från när andra Tjetjenienkriget inleddes 1999, Georgieninvasionen 2008 och vid invasionen av Krim 2014, händelser som föregicks av svagare siffror för presidenten.
– Det var nästan exakt samma dynamik. Samma utgångsläge och samma ”samling bakom flaggan”-effekt, säger Denis Volkov.
Under presidentvalskampanjen 2024 nådde Vladimir Putins förtroendesiffror enligt Levada 88 procent, den högsta nivån under kriget och nära hans eget rekord från 2015 på 89 procent.
I dag ligger de runt 79 procent. Det är en nedgång, men fortfarande högt över nivån från före invasionen.
Denis Volkov beskriver kriget som en händelse som stängde ned den tidigare diskussionen om Vladimir Putins efterträdare. Före 2022 fanns, enligt honom, en tydlig opinion för förnyelse. Många respekterade Vladimir Putin men tyckte att han hade gjort sitt, att det var dags för nya ansikten och idéer.
– Kriget raderade den frågan omedelbart. Det finns ett ryskt talesätt om att man inte byter häst när man korsar floden. Ett ledarskifte mitt i ett krig är helt uteslutet.
Vill ha fred – men stödjer armén #
En svårtolkad sak med den ryska opinionen är det faktum att flera motsatta uppfattningar existerar samtidigt.
Majoriteten vill att kriget ska ta slut, men samtidigt stöder en majoritet den ryska armén. Och om fred inte uppfattas som möjligt vill många att Ryssland ska slå hårdare.
– Stödet för den ryska militären har varit högt från början. Det bygger ofta på en väldigt enkel logik: ”Vem ska vi annars stödja? Vi stöttar våra killar, våra soldater, vår sida”, säger Denis Volkov.
Det betyder samtidigt inte att kriget uppfattas som något positivt.
– Folk dör och få vill själva tvingas delta. En majoritet skulle välkomna att kriget tog slut nu. Men samtidigt säger omkring hälften att om det inte går att nå ett fredsavtal så är det bättre att slå ännu hårdare.
De senaste månadernas ukrainska drönarattacker mot ryska mål har nått allt längre in i Ryssland med angrepp mot bland annat raffinaderier och energiinfrastruktur. Även Moskva och Sankt Petersburg har drabbats.
I väst beskrivs attackerna som en möjlig brytpunkt för den ryska hemmaopinionen, orsakad av oro och bränslebrist. Denis Volkov är skeptisk till den tolkningen.
Det finns stora regionala skillnader, men enligt Levadachefen har vardagslivet i Moskva hittills inte påverkats mer än minimalt. Han berättar att några vänner sagt att de lagrat lite bensin för säkerhets skull, men någon panik är inte synlig.
– Jag är förvisso inte bilist, men jag har hittills inte sett några köer till bensinstationer. Vissa mackar har påverkats av att de är kopplade till specifika raffinaderier, men det betyder inte att hela systemet kollapsar, säger han.
Ryssland ett offer #
Tvärtom kan attackerna, enligt Denis Volkov, förstärka berättelsen om Ryssland som offret, att man utsätts för oförrätter av Ukraina och väst.
– Under de senaste månaderna har vi sett att stödet för fredsförhandlingar minskat något, medan stödet för att fortsätta striderna har ökat. Jag skulle säga att det är en effekt av drönarattackerna och att de nått längre in i landet.
Vi vill ju ha fred, men de låter oss inte få den
Den dominerande tolkningen i rysk opinion är, enligt Denis Volkov, att Ryssland vill ha fred men att Ukraina och väst förhindrar den.
– Uppfattningen är ”vi vill ju ha fred, men de låter oss inte få den”.
Bland enskilda faktorer som tydligast påverkar rysk opinion är inte drönarattacker eller militära förluster störst, utan risken att vanligt folk ska dras in i kriget. Denis Volkov kallar faktorn för ”mobiliseringsångest”.
– Tillkännagivandet av den partiella mobiliseringen hösten 2022 var krigets största inrikespolitiska chock, säger han.
Kreml har försökt undvika en ny mobilisering och i stället fyllt på armén med kontraktssoldater och frivilligrekrytering.
Det har förändrat hur ryssar ser på kriget. Så länge det är andra som strider, folk som formellt har valt det själva mot betalning, så upplever majoriteten att kriget pågår på avstånd.
Bo Petersson, professor vid Malmö universitet, om kriget i Ukraina:
Finns det geografiska skillnader i hur bombningarna hanteras i Ryssland?
– Yttringar av missnöje i provinserna kan man hantera, men om det börjar röra på sig i metropolerna så är det mer allvarligt för regimen. Moskva och Sankt Petersburg prioriteras ju alltid, det är där de mest inflytelserika opinionerna finns och städerna är de givna skyltfönstren mot världen och även internt i Ryssland.
Hur påverkas den ryska krigsmoralen?
Maxim Aljukov, forskare vid University of Manchester, om rysk propaganda:
Slår attackerna hål på föreställningen om att kriget är avlägset?
– Attackerna absorberas för det mesta, om än inte alltid, för att människor tror på den officiella propagandan. Även om en drönare faller i närheten drar många slutsatsen att det är omöjligt att förstå vad som händer omkring dem mer generellt. Därför måste inte alltid händelser omvandlas till press på regimen, i stället förstärks känslan av att det inte går att veta någonting alls och att allt är manipulerat.
Oleksandr Sjulga, det ukrainska opinionsinstitutet IKAR:s vd, menar att en förändring där vanliga ryssar känner krigets bördor i vardagen är nyckeln till en ukrainsk vändning i kriget. Drönarkampanjen kan därför bli avgörande.
– Ryssarna får först nu känna att de inte bara lever i en bakre, onåbar region som Moskva eller Sankt Petersburg samtidigt som det pågår ett kolonialt krig någonstans långt borta. Nu kommer de påverkas. Jag skulle säga att om inte Ryssland på allvar börjar överväga förhandlingar så blir nästa steg elbrist. Det kommer bli som det är i Ukraina, men snabbare, säger han.
Eskalationen kan vad det lider mötas av ryska motmedel och en ny mobilisering. Den skulle sannolikt sänka Vladimir Putins förtroendesiffror, menar Denis Volkov, men samtidigt poängterar han att den nog inte skulle få stödet att kollapsa.
– Det skulle bli en chock, men stämningarna skulle troligtvis återhämta sig igen. Myndigheterna vill undvika det, men om de anser att det behövs kommer samhället att svälja det också.
Ekonomin håller opinionen stabil #
Vid sidan av att vanligt folk har kunnat hålla kriget på avstånd är den andra stora stabiliserande faktorn ekonomin.
I väst beskrivs ofta den ryska ekonomin som pressad av sanktioner, krigskostnader och arbetskraftsbrist. Denis Volkov håller med om att problemen växer, men menar att den breda ryska opinionen länge upplevt utvecklingen annorlunda.
Under flera år efter invasionen ökade sysselsättningen och många med låga eller medelstora inkomster fick det bättre. Arbetskraft försvann från ekonomin när människor lämnade landet, mobiliserades eller skrev militära kontrakt. Samtidigt ökade efterfrågan i krigsindustrin.
Resultatet blev låg arbetslöshet och större löneförhandlingsutrymme för många arbetstagare.
– Fram till mitten av förra året såg vi att folk, särskilt de med inkomster under genomsnittet, höjde sin levnadsstandard. Stora delar av befolkningen kände att de fick det bättre, säger Denis Volkov.
De känner sig förrådda av väst, pressade av regeringen och utstötta av den ryska majoriteten
De grupper som inte gynnats är framför allt de allra fattigaste och den urbana, västorienterade medelklassen i Moskva, Sankt Petersburg och andra större städer.
Den senare gruppen drabbades ironiskt nog hårt av de västerländska sanktionerna, vilket ledde till att kontakterna med väst ströps. Många reste i Europa, arbetade med västerländska företag eller identifierade sig kulturellt med väst.
– De känner sig förrådda av väst, pressade av regeringen och utstötta av den ryska majoriteten. Många har lämnat landet, ofta till Georgien, Armenien eller Kazakstan. Ibland för att ta sig vidare till Europa, men det är svårt, säger Denis Volkov.
Nu syns däremot en bred ekonomisk försämring i Ryssland. Tillväxten har i praktiken försvunnit, skatter har höjts och hushållens bedömning av ekonomin är att den försämras.
– Samtidigt finns det en buffert. Många fick det bättre ställt under de här åren. Nu sjunker siffrorna, men de ligger fortfarande högre än före kriget, säger Levadachefen.
Vladimir Putin har de senaste veckorna erkänt att de ukrainska drönarangreppen orsakat en del problem. I samband med en konferens medgav han nyligen att det övervägs åtgärder för den inhemska bränslemarknaden. Bensinexporten har pausats till den 31 juli. Regionerna är – som vanligt – mer drabbade än storstäderna.
Donbass som milstolpe #
Levadachefen tror ändå inte att kriget står inför ett snabbt slut. Han tror heller inte att drönarattacker mot Moskva eller andra ryska städer i sig kommer att tvinga fram en omsvängning i Kreml. Han bedömer att kriget avgörs på slagfältet. Kontrollen över Donbass, som innefattar de två ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk, ser där ut att bli avgörande.
– Jag är ingen militär expert, men Donbass har varit en uttalad milstolpe för den ryska ledningen i många år. Om de lägger det under sig kan det bli ett skifte.
Han tror inte att krigsslutet nås redan i år, men att det kan närma sig.
– Kanske nästa år, kanske inte. Det beror på motståndskraften i den ryska ekonomin och samhället.
Denis Volkovs slutsats om hur kriget påverkat Ryssland är obekväm men tydlig: Ryssland har blivit mer polariserat och makten har konsoliderats.
Den liberala minoriteten är mer isolerad än tidigare. Majoriteten ser fortfarande Vladimir Putin som den nödvändiga ledaren, och så länge kriget inte kräver personlig uppoffring från merparten av den ryska befolkningen så finns det få tecken på att någon opinion ska få Kreml att backa.
– Före kriget ville många ha förändring. Efter kriget blev svaret samling bakom Vladimir Putin, ingen annan.
Risk för auktoritär efterträdare #
Bortom debatten om hur rysk opinion ska läsas av så väcks också en fråga om vad för politik folket skulle vilja ha om den sittande regimen byttes ut. Skulle en liberal och västvänlig revolution utlösas i Ryssland om Vladimir Putin försvann?
FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, gjorde ett halvår efter att det storskaliga anfallet mot Ukraina inletts en tankelek i ämnet.
”Väst får inte vara naivt inför det potentiella stödet för en fortsättning med auktoritär politik, även när Putin själv är borta. Om vi ser dagens opinionsmätningar enbart som propagandainstrument riskerar vi att underskatta risken för framtida bakslag”, skrev FOI i en rapport.
Relaterat #
Hämta EFN:s app för iOS och Android- gratis: nyheter, analyser, börs, video, podd